oeberg

tanken slog mig runt 12 i natt att någon gång mellan då och när ag vaknade hade mamma tagit sitt sista andetag, va ju inte lätt att sova efter de sen, med vetskapen att den här natten för 13 år sen hade jag inga bekymmer, jag hade 2 föräldrar och va 7 år.
sen på en sekund så ändrades allt, jag kommer inte ihåg mkt från dom åren, utomen ggn i 3an när ja låg på soffan i klassrummet för att a mådde dåligt så kom en kille i klassen fram och fråga varför jag låg där och ja sa att ja va sjuk och då frågade han om jag hade cancer, då brast de kan ja ju säga, fasiken va a grät då men han kom och bad om ursäkt och sa att han hade glömt bort att mamma gick bort av de.

ok ska berätta de ja kommer ihåg från den värsta dagen i mitt liv.

sjukhuset ringde pappa på natten, jag vet inte om hon va död lr om hon höll på att dö, så han rigde min farmor och farfar,mormor och morfar, och farmors syster, farmor och nea bodde precis bredvid så dom kommer över och satt med mig tills jag vaknade medans farfar körde pappa till sukhuset, han hade u vett nog att inte köra själv iaf. sen kom mormor och morfar, så när jag vaknade va farmor, nea mormor och morfar där, mormor satt i mammas stol så jag gick och satte mig i hennes knä. och frågade vart pappa var, kommer inte ihåg va dom svarade men så tror jag att jag frågade var mamma var och mormor sa att hon va på semester så då frågade ja hur länge hon skulle va borta å då ändrade sig mormor och sa att ho va död, jag satt i mormors knä och grät en stund, så där mycke så man inte kan andas sen skulle jag gå upp till mitt rum men klarade bara upp för trappan innan ag bröt ihop igen å la mig på trappavsatsen och grät.  jag kommer ihåg exakt vad jah gade på mig, en gul jätteångt nattlinne med långa ärmar och ett tryck av ett djur på framsidan.

kommer inte ihåg så mkt mer av den dagen men de här har dom berättat för mig och de stämmer inte alls va ja kommer ihåg, för vad jag kommer ihåg vakade jag upp hmma hos mig.
de här har nea berättat

pappa  bar över mig till farmor så jag vaknade upp där och ick ner och satte mig på mammas stol hos farmor och vi pratade lite sen så sa ja att nu när mamma är i himlen så kan ju inte hon få några julklappar eller något sånt.

delar av mel av mammas barndomskompis ja fick i februari typ.

glöm aldrig att din mamma älskade dig jättemycke, jag vet att även din pappa gör det. du är väldigt dyrbar för din pappa. du är allt han har kvar efter Anette, och jag vet att de två verkligen älskade varandra. kom ihåg att du är speciell Sandra.

var säkert tufft för Börje men jag tror att varje morgon han vakna och såg dig så fylldes han av enorm glädje över att få ha dig hos sig.

du var dina föräldrars stora glädje ska du veta. de var så tacksamma över att de fick dig.


har gråtit många gånger över dom här mejlen, 
 
mamma jag saknar dig så fruktansvärt mkt. vrf va du tvungen å lämna mig för? behöver ju dig!:'(


R.I.P anette carlsson 27/2/69-6/11/95


dikt från camilla ja fick på mammas begravning

det jag känner i mitt hjärta, denna jord kan inte gömma
en stor saknad och smärta jag aldrig kan glömma
mamma kommer atid i mitt hjärta att finnas
för hon är något vackert att minnas


(ursäkta stavfel men tangenterna krånglar och tårarna rinner)