oeberg

vet inte vart ja ska gömma mig för mina mörka vrår, vill sprida lite solsken på dom, men de går inte. ja vet inte hur, och på ett sätt, ett väldigt konstigt sätt tkr ja om mina mörka vrår, men känns som att jag har blivit lite avtrubbad från resten av världen, kan inte känna ren lycka, det är alltid ngt som ligger och gnager i bakhuvudet. men vill ha lite solsken, en liten gnutta bara någon g¨ng ibland där ja kan känna ren jävla lycka utan massa annan skit.

vill berätta allt för robert, de kanske ger lite solsken på mina mörka vrår, han vet inte men kan inte berätta allt, är alldeles för rädd för de. då blir ja ju ännu mer sårbar om han vet varje liten mörk vrå. är rädd att jag ska förstöra hans liv med mitt mörker, och han vet ju när ja tänker på något jobbigt, de borde han ju se på mig, och han vet att det är jobbigast på nätterna, och han frågar alltid hur det är men ja säger bara att det är ok och sen får de vara, förutom i måndags när ja kände att ja verkligen behövde gråta så då fick ja ju göra de så då låg han och höll om mig, min lilla älskling:)

har varit hos han hela veckan nu, sen i lördags iaf, förutom tisda natt, då va ja hemma, och ska stanna tills på sönda. bara hem en sväng i morgon och så och sen vidare till kristoffer så robert ska nog hämta mig där sen:)