oeberg

befinner mig i ett bottenlöst hål och har sjunkit djupare och djupare ner i 14 år nu, ibland åker ja upp några cm men när dagen går mot sitt slut så åker ja ner dubbelt så långt igen. väntar på att nå botten, har vart nära ett antal ggr, trott att ja nått botten men de har ja inte, börjar bli svårt att andas å se allt de positiva i omgivningen nu, ser mest de negativa, men de är sån jag är. kanske behöver ett par speciella glasögon för att se de positiva ist för de negativa? se ljuset ist för mörkret? för det är väldigt mörkt och kallt här nere i mitt bottenlösa hål, blir svårare och svårare att se ljuset, de positiva i tillvaron, anledningen till att ja faktiskt lever, vet inte va de e för anledning än, men ngn ggn ska ja väl komma på de, om ja bara orkar fortsätta, även om ja fortsätter sjunka sakta men säkert, det är ngt ja allti kan lita på, att ja alltid kommer fortsätta sjunka.

har så mkt ja behöver få ur mig, men då e de ju den här grejen att prata om svåra saker och saker som jag stör mig på i vissa sammanhang men det är jag värdelös på, så jag fortsätter att sjunka i tystnad.